På väg igen!

På grund av allehanda omständigheter som flyttar, jobbresor, barn mm så firar cykelresorna sitt 10-årsjubileum i komprimerad form. Vi ska försöka klämma in en veckas upplevelser inom loppet av en dag, lagom nära hemmen: Brösarp. Backar och single tracks i bokskog utlovas, och det låter ju inte fy skam.
 

Tack Norge

för härliga dagar på Hafjell!
Vi bodde utmärkt i en bit upp längs berget, andra våningen i den vänstra huset. På Moe gård har de får, fin fina hallonodlingar, lite äpplen och 200mm till kabinbanan.

Rekordrundan?

Sista cykeldagen och vi laddade med lunchmackor, termos, fiskespön och allt som behövs för en fin dag i naturen. Vädret var ju ok igen. I dalen visade det sig. Inte på fjället.

Summa summarum kan flera pers ha slagits som t ex rekordet för kallast cyklist eller blötast kläder. Lite roligare vore om bästanoteringarna på mtb för cyklade höjdmeter och hastighet rök, men vi är lite osäkra på vad våra tidigare rekord låg på. Hitfjellet ligger iaf på 1076m och där cyklade vi upp som man kan se här:

Det blev ett kort stopp på toppen, hård vind och regn gjorde att det kändes precis som en blöt vinterdag i Malmö fast utan vinterkläder. På bilden ser det fridfullt ut på fjället men på vindsidan domnade kinden bort på vägen upp. Att stanna för lunch kändes inte ens som en möjlighet. Single track spåret var dock en höjdare som man gärna skulle vilja köra igen i bättre väder! Sista 5 km hem till byn gick på asfalt i 65 knyck, kul men inte så behagligt i ösregn :) 

Dagen efter

Och så var det måndag igen. Bike park:en är stängd för säsongen, publikstaket lastas på långtradare och regnet öser ner. Bara två personer är ute i backen och varvar cross country-banan.

Det visar sig vara mer kuperat och tekniskt än det såg ut i förrgår och en stor del av rundan togs på sladd i gyttjan. 

Våra lågdubbade långloppsdäck kom inte riktigt till sin rätt och de brantaste och stökigaste partierna fick vi tyvärr ta till fots. Hade det bara varit torrt så hade nog gått lika lätt som för proffsen!

Och så pågick det visst någon slags tävling...

Upplägget med vm-tävlingar mitt i en öppen bike park är klockrent. När kroppen  behöver vila stannar man och tankar inspiration och hoppas att man har omdöme nog att inte försöka apa efter.... Men visst blir man impad av kombon cykelteknik och brist på respekt för fart hos åkarna!

Pit stop

Jon påstår att han inte blir hungrig av Downhill men när det vankas våfflor är det inget fel på entusiasmen...

Micke å andra sidan har aldrig nånsin påstått att han inte blir hungrig i backen. Tvärtom, vi fyller på med alla möjliga godsaker ur matsäcken lite då och då. Livsnjutning kallas det visst :-).

DH på en Scott Gambler

Idag har vi susat ner för berget på hyrda DH-riggar. Hafejell erbjuder 10-15 nerfarter att välja på och man kan verkligen hitta allt mellan "Familjelöpan" och steniga stigar som slutar i dropps på 3 meter. Vi föredrar spåren med doserade kurvor och hopp med landningsbanor, då får man känna fartvind och  risken för att landa i en gran är mindre.

Jon provar vingarna!

Skön känsla att köra rakt ut i luften :)

Downhill trails

Idag har våra trotjänare verkligen fått bekänna färg i downhill-banan. Inga problem, bara att sänka sadeln och ge sig utför! En pyspunktering och glödheta frambromsar som luktade öresundståg var allt som märktes efter tre race på minst 600 höjdmeter styck.    

Men i morgon söndag får de vila, då har vi bokat DH-riggar likt denna. Passande "tanks" att hänga med i backen då världsmästaren i downhill ska koras!

Heja heja

Mycket olika språk blir det på ett vm. Allez, vai, hop, heja och go hördes överallt. Ljudligast hejade, inte helt oväntat, italienarna.

Uppfinningsrikedomen var stor, australiensarna trummar med avbrutet styre mot ombyggd mtb fälg.
Men mest ljud vinner, en motorsåg med GoPro-kamera på svärdet istället för kedja sätter fart på vilken cyklist som helst och dokumenterar dessutom insatsen samtidigt! 1-0 till norrbaggarna.

Grillmiddag med vy

Huset vi bor i har 200m till VM-banan och en fantastisk utsikt till middagen. En lyckoträff på airbnb:)

Middagen avslutades med efterrätt från förr - blåbär med mjölk. Kändes som om det passade bra i Norge på alla möjliga plan.

XC-Herrar

Fantastiskt bra vy över banan från gondolen som förde oss mot toppen!

Väl där kunde vi ta fina DH-tracks ner till tävlingen för att heja fram Julien Absalon (Frankrike) till ännu ett vm-guld.

Enda svensk i mål blev Matthias Wengelin, på en blygsam 35:e plats.

Damernas XC

Damerna kunde inte fått en finare dag för finalena i cross country. Strålande sol och uppskattningsvis 20 grader varmt i Hafjellssluttningen där banan slingrade sig fram.

Även om guldet gick till Kanada och Catherine Pendrel så steg jublet mest för 41-åriga veteranen Gunn-Rita Dahle Flesjå som trampade in som nia.

Enda svenska i startfältet var Kajsa Snihs, men hon hade tyvärr ingen bra dag och körde bara 1 varv.

Vinnaren!

På jakt efter årets souvenir

På plats mitt i Hafjell Bike Park, härlig stämning och full fart på tjejerna
som gör upp om VM-titeln i x-country. Micke hade hoppats på att hitta
en VM-tröja men så här långt har det bara blivit en gratiskeps
från Shimano...

Balansakt

Efter att ha letat upp vårt boende i Öyer tog vi en sväng tillbaka till Lillehammer och trialfinalerna i 20"-klassen. Två spaniorer dominerade helt med Benito Ros på guldplats och långt efter knep en tysk bronset. Vet inte vad som imponerar mest - att de hoppar stillastående med cykel upp på 1,5 meter höga hinder eller att de får det att se så lätt ut så man tror att man skulle klara det själv?

80 mil i bil

Så är vi på väg mot Lillehammer och MTB-VM i Hafjell! 760km enligt  google maps. Men innan vi kör in i Norge så måste vi fylla depåerna för det är ju så fasligt dyrt i Norge, eller!? Vi får se, men 95% Norska bilar på parkeringen tyder på att det är värt ett stopp iaf.

Mot VM!

Det är några år sedan vi åkte mot cykel-vm, när det gäller mtb så var det Skottland 2007 senast. Nu står Norge på tur och vi spenderar några dagar i Hafjell strax norr om Lillehammer.